iakttagen

JAG STÅR MITT I MELLAN TVÅ LYKTSTOLPAR. Jag känner mig iakttagen bakifrån. Var tog skuggan vägen? Den försöker lura mig och spela mig ett spratt. Haha, säger den och jagar snabbt i kapp mig. I samma tempo som jag går, växer den större och större, tills det kommer en vändpunkt. Den blir inte mindre utan fejdar bara bort. Återigen känner jag mig iakttagen, och skuggan har gått bort helt utom räckhåll. Ännu en gång går den snabbt fram igen, växer steg för steg och försvinner som sand mellan händerna. Det återupprepas, en, två, tre fyra kanske upp mot tio gånger. Innan skuggan hunnit komma ikapp mig igen, tittar jag snabbt över min vänstra axel. Den var där, har gått bakom mig, stirrat mig i ryggen precis innan den kommit ikapp mig för att sedan försvinna och göra detta om och om igen tills antingen mörkret eller ljuset försvinner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0